Change value to survive

Bild ur filmen

Filmen visades första gången under klimatfilmfestivalen i Torsby i maj 2009.

Titeln är Oren Lyons ord och det är namnet på vår kortfilm som bygger på en exklusiv intervju med honom i april 2008.

Han är professor och indianhövding och han är Faithkeeper i Turtle clan, Onondaga Nation – han håller hoppet vid liv.

Med sina ord vill han få oss att tro på att vi kan förändra, överleva vårt eget oförstånd.

Han har under många år anlitats av bland annat multinationella förtag, regeringar och FN som rådgivare och inspiratör.

Han har kontakter i hela världen med människor som går i spetsen för det livsprojekt som måste till för att vi människor ska överleva som art på denna jord.

Han har tillsammans med andra andliga ledare så som Dalai Lama, Al Gore, Moder Teresa, fram till hennes död 1997 arbetat för att förändra vår syn på vad som är välfärd, rättvisa och ett värdigt förhållningssätt till Moder Jord.

I vår tio minuter långa film har vi vävt samman Oren Lyons kloka ord med bilder från värmländsk skog och lagt till en sång av och med den samiska sångerskan Sofia Jannok.

Mer info:


	Kallt, eländigt och gå i leran. det är ingen skönhetsupplevelse för mej". Så upplever Charmini Aronsson med rötterna i Sri Lanka en skogspromenad i Värmlandsskogarna. Maria Westerberg som lever i skogen, arbetar som konstnär med material från skogen uttrycker sig annorlunda: "Skogen är det som ger min mening i livet". Detta är två av de fem människor som kommer till tals i vår dokumentärfilm om vårt förhållande till "granhavet". Filmen är en poetisk betraktelse som vilar på en stomme av vackra bilder och vävs ihop me hjälp av folkmusikgruppen Immas musik. Länkar: Maria Westerberg folkmusikgruppen Imma
	Speltid 30 min.
	Press: Olika syn på skogen dokumenterad på film

	Maria Westerbergs bara fötter trivs bäst i mjukmossig gammelskog. För Henning Karlsson är skogen framförallt en viktig inkomstkälla. Charmini Aronsson förstår ingenting av svenskarnas romantiska förhållande till skogspromenader. I den poetiska dokumentärfilmen Skog en värmländsk betraktelse ställs kontrasterna mot varandra. Det började redan 1998. Samma år som Eva Thorstenson Landin och Kjell Landin träffades på arbetsförmedlingen, av alla ställen och fattade tycke för varandra. Ur mötet kom så småningom en massa gott. Filmfröet grodde tidigt, men mycket hann komma emellan. Andra projekt, livet? Men en film ville de göra, exakt vad den skulle handla om var kanske inte givet från början, men ämnet låg nära till hands. Jag kan inte leva utan skog, säger Eva. Jag måste ha tillgång till den, den ger så mycket. Bär och svamp, att bara vara där? I skogen hittar hon inspirationen, kraften. Den helar, läker och lugnar. För Maria Westergren fungerar skogen likadant. Hon lever dessutom av den, hittar material till sin konst i den och tar emot kunskap av den. Jag går och lär mig därute, om livet, om färg och form? Det är en fantastisk skola. Men ibland överarbetar jag och hittar på saker som inte är sant, säger hon och ler. Lever av skogen gör även Henning Karlsson. Men på ett helt annorlunda sätt. Där Maria ser värde i de små pinnarna, rötterna, glittret från vattenreflexer i en ynklig gran, gläds Henning över raka fina stammar, kubik, blivande byggmaterial. Förhållanden till skogen kan vara så olika. Kontrasterna mellan Henning och Maria är tydliga mitt i det där skogsbehovet. Samtidigt som den växande skogen är en förutsättning för dem båda. Kontrasten mellan Henning, Maria, Eva och Charmini är ännu större. CharminiAronsson, med rötterna i Sri Lanka förstår ingenting av värmlänningarnas längtan ut i skogen. Kallt, eländigt och gå i leran. Det är ingen skönhetsupplevelse, säger hon i filmen och nästan ryser. Det där ville Eva Thorstenson Landin gärna spegla. För oss som har växt upp här är ju skogen så självklar. I Sri Lanka går man till ett tempel om man vill finna frid. Marias förhållande till skogen blev det som satte fart på filmarbetet igen. Ja, när vi tog kontakt med Maria så lossnade det, säger Eva Thorstenson Landin. Med Bo Lennart Olsson rutinerad fotograf med bland annat filmen Raggarliv och filmen om nerläggningen av Carrier på meritlistan bakom kameran och maken Kjell Landin, ljudtekniker som tidigare jobbat med bland annat Morsarvet, tillhjälp har nu filmen blivit verklighet. Det konstateras att trion har fungerat bra tillsammans. Vi jobbar väldigt bra ihop. Vi är olika, med olika kompetenser och vi har kompletterat varandra, säger Eva Thorstenson Landin. Och filmen är verkligen en poetisk betraktelse över den värmländska skogen, förutom ovan nämnda personer får också en inflyttad holländare, Jacob van den Brink, som kanske framförallt intresserar sig för dem som lever i skogen, och Sten Jonsson, vd för det som då var Västra Skogsägarna komma till tals. Vad är en fin skog för dig?? Den frågan har Eva Thorstenson Landin ställt till de medverkande. Själv svarar hon: En sån där riktigt grön skog, med mycket mossa, som den i början av filmen. Det som jag tycker så mycket om med skogen är att den är så sinnlig. Man har användning för alla sina sinnen där, även det sjätte, om man har ett, säger hon. Folkmusikgruppen Immas musik väver ihop filmen, understryker skogstemat och skapar stämning åt Bo Lennart Olssons väl utvalda bilder. Filmprojektet har stöttats med ett blygsamt teknikstöd från Film i Värmland och bidrag från några lokala företag. Ikväll, fredag, är det premiärvisning på Sveabiografen och imorgon ska den visas i Glava. Ett exemplar av filmen ligger också hos SVT för bedömning. Jenny Willman Arvika Nyheter Fotnot: Under de åtta år som gått sedan filmen påbörjades, har Henning Karlsson hunnit gå ur tiden. Likaså Gunnar Ehne, vars dikt Kvällsböna avslutar filmen.

Bara Lite Roligt

Ett ungdomsprojekt tillsammans med IOGT -NTO 2009

Change value to survive

Olika syn på skogen dokumenterad på film